Averroës

Averroës, arabiska: Ibn-Rushd (ابن رشد), född 14 april 1126 i Córdoba, Al-Andalus (dagens Spanien), död 10 december 1198 i Marrakech, i det som idag är Marocko, var en arabisk filosof verksam i Córdoba och livläkare åt kalifen.

Allmänt

Averroës fick betydelse för den medeltida kristna skolastiken och dess tänkande, främst genom hans omfattande kommentarer av Aristoteles hade översatts till latin och därmed tillgängliggjorde Aristoteles tankar för den kristna världen. Han avbildades bredvid Pythagoras i Raffaello Sanzios fresk Skolan i Aten, men föll i glömska sedan han blev kritiserad av Thomas av Aquino. Han påverkade också flera judiska och islamska tänkare. På 1800-talet i samband med att islamisk modernism föddes i Egypten, började tänkare i den arabisktalande världen återigen att intressera sig för Averroës skrifter, och de kom att bli en del i en kulturell renässans kallad Al-Nawka (återuppvaknandet).

Biografi

Averroës föddes i Córdoba som son till en kadier, han själv blev kadier i Sevilla, efter studier i juridik i Andalusien. 

Han utsågs till domare och sedan till hovmedikus år 1184, men på grund av politiska förändringar och ökad kritik mot hans filosofiska idéer förlorade denne sitt inflytande och år 1195 förvisades han till byn Lucena, en till stor del judisk by utanför Córdoba samtidigt som hans skrifter förbjöds och hans böcker brändes. Efter två år kunde Averroës återvända till Córdoba, men han dog året därpå, den 11 december 1198. först blev Averroës begravd i Nordafrika, men hans kropp flyttades till Córdoba, där en andra begravning hölls.  

En av Averroës vänner var Ibn 'Arabis far.

 Filosofi 

Averroës hade en i grunden rationalistisk hållning hållning till filosofin. Han kritiserade Avicennas åtskillnad mellan essens och existens, och utvecklade en lära om två slag av tillgång till sanningen. 

• Religionen framställer sanningen på det sätt som lättast gör den tillgänglig för folket, genom bilder, symboler allegoriska berättelser anpassade efter folkets föreställningssätt.
• Filosofin å sin sida framställer sanningen bokstavligt med det begreppsliga språkets hjälp.

Averroës ägde en bred och djup kännedom om sin tids vetenskaper. Han skrev många texter, bland annat i polemik mot Ghazali, om förhållandet mellan religion och politik, och företrädde en elitistisk syn där han menade att filosofi var en syssla för eliten, medan folket nöjde sig med den bokstavliga betydelsen av ett begrepp. Han menade därför att Koranen inte alltid skulle tolkas bokstavligt; när förnuftet förnekade påståenden i Koranen, skulle Koranen tolkas bildligt. Han fick emellertid inte något varaktigt inflytande på det muslimska tänkandet. 

I den europeiska idéhistorien är Averroës mest känd för sin omfattande Aristoteleskommentar, och kallas iden medeltida litteraturen för "kommentatorn". Han härledde Aristoteles filosofi från nyplatonismen. Kommentarerna översattes till hebreiska och latin, och fick stor betydelse för Aristotelesutläggningen särskilt i det latinska västerlandet. Betydelsefull blev även hans teori om intellektet, Nous, som gemensamt för hela människosläktet (och alltså inte individuellt) liksom Averroës uppfattning detta intellekts odödlighet. Han omfattade en panteistisk världsbild där den mänskliga själen är en tillfällig aktivitet av världsanden. 

Averroës reagerade på Al-Gazali efter att han skrivit Tafahut al-falasifa, vars titel i översättning blir Filosofens motsägelser.

Inflytande

Inledningsvis försökte den katolska kyrkan motverka averroismen, men han fick senare anhängare hos skolastikerna. Även fritänkare har påverkats av hans förnekelse av den individuella odödligheten, och denna uppfattning kom att bekämpas av kyrkan.

Eftermäle

Averroës förfäktade tesen att förnuftet är oberoende och till och med viktigare än tron, vilket stred mot den katolska kyrkans tes om att förnuftet är trons betjänt. 

I Paris universitet uppstod en ideologisk rörelse kallad "averroismen" med personligheter som Sigerius de Brabant och den nordiske ideologen Boëthius från Dacia.