Vi studerar andra grekiska filosofer, och de filosofer som redan har nämnts här är inte de enda intressanta tänkarna i denna era. Här finns Xenofanes (antik grekiska: Ξενοφάνης ὁ Κολοφώνιος) vilken kritiserade religionen med invändningen att olika folkslag skapade olika gudar vilka var avgudar av dem själva. Pyrrhon (antik grekiska: Πύρρων ὁ Ἠλεῖος) grundade skepticismen vars lära förnekade möjligheten till sann kunskap.
Vi finner Parmenides (antik grekiska: Παρμενίδης ὁ Ἐλεάτης) här som efter att ha fastslagit att det inte existerade något intet drog slutsatsen att världen måste vara evig då inget kan uppstå ur inget om något icke-varande inte existerar. Parmenides uppfattade också världen som tudelad mellan en materiell värld och en tankevärld.
Ytterligare filosofer att ta upp från denna tid är Solon (grekiska: Σόλων) som kallades den visaste av Greklands sju vise samt Zenon från Elea (grekiska: Ζήνων ὁ Ἐλεάτης) som för eftervärlden blivit känd för sina paradoxer och som trolig uppfinnare av dialektiken. Kvinnliga antika filosofer var sällsynta, en sådan var Hipparchia från Maroneia (grekiska: Ἱππαρχία ἡ Μαρωνεῖτις) som klädde sig i manskläder och anammade den kyniska skolans livsstil.
Det skall sägas att den kyniska skolan kom från det grekiska ordet för hund (antik grekiska: Κῦνος), skolan skapades av Athistenes (grekiska: Ἀντισθένης), de som ingick i den skolan kom att kalla sig “hundar”; Termen cyniker kommer från antikens grekiska κυνικός (kynikos) "hundliknande" och κύων (kyôn) "hund" (genitiv: kynos). Dessa människor var oftast klädda i trasor och luktade illa.
Antisthenes, undervisad i Kynosarges gymnasium i Aten. Ordet Kynosarges betyder "den vita hundens plats". Det verkar dock säkert att ordet hund också kastades mot de första cynikerna som en förolämpning för deras skamlösa förkastande av konventionella seder och deras beslut att leva på gatorna.
Diogenes från Sinope (antik grekiska: Διογένης ὁ Σινωπεύς), i synnerhet, kallades "Hunden", en distinktion han verkar ha njutit av, då han sa att "andra hundar biter sina fiender, jag biter mina vänner för att rädda dem". Denne bisarre bodde i en tunna, han kunde ses vandra omkring i Aten med en lykta i handen mitt på ljusa dagen! Det är också bakgrunden till det man kallar för cynism är en känslokall och misstrogen inställning. En cyniker tror att alla alltid agerar utifrån egen vinning. Att vara cynisk innebär ofta att man saknar tilltro till andra människors goda vilja.
Grundläggande betydelse: Det är en livsåskådning där man inte tror på osjälviska handlingar. Man letar ständigt efter dolda motiv hos andra. Kännetecken: Cynism kan visa sig som känslokyla, hårdhet eller sarkasm. Det kan användas som en sköld för att skydda sig från att bli besviken.
