Som filosof ansåg Empedokles att verkligheten är cyklisk och att den består av en cykel av de fyra elementen: jord, luft, eld och vatten. Dessa element sammandras och separerar, påverkade av de två motsatta krafterna kärlek och hat. Människor ser det, de ser därför att jorden i en människas öga känner igen jorden i tingen och så vidare. Skulle ögat sakna något av de fyra grundämnena skulle man inte se hela naturen.
Han var påverkad av Pythagoras själavandringslära. Precis som Pythagoras, sade sig Empedokles komma ihåg tidigare liv, inte bara som olika personer, utan också som en fisk och en buske till exempel.
Empedokles formulerade också en primitiv evolutionsteori där han sade att människor och djur utvecklats från kringspridda kroppsdelar som sedan kombinerades slumpmässigt, och endast de livsdugliga av dessa överlevde.
Hans rykte som filosof vilar främst på läran om de fyra elementen. Enligt Empedokles fanns det fyra grundläggande element: jord, vatten, luft och eld. Dessa var grundämnen vilka all materia var sammansatt av.
Genom att föreställa sig förutsättningen för allt existerande på detta vis kunde en förklaring ges till hur tingen kunde skapas och förintas. Med denna reducering av materia mot grundämnen kan Empedokles sägas vara en föregångare till atomläran.
Empedokles själv valde eld som sitt eget slutgiltiga element. Åtminstone säger legenden att han tog livet av sig genom att kasta sig ner i den aktiva vulkanen Etna.
Han sades ha begått självmord genom att hoppa ner i vulkanen Etna. Vulkanen spottade dock ut en av hans sandaler.
Det låter mer som en skröna. Sanningen är nog mer eller mindre att han drabbades av psykisk sjukdom (depression) som drev honom till självmord. Något som i sig är mycket tragiskt, inte speciellt bra att göra sensation av.
