Den moderna människan (Homo sapiens) uppstod i Afrika för omkring 300 000 år sedan. Vårt ursprung är resultatet a av en långsträckt evolution där vi delar en gemensam anfader med schimpansen för cirka 6-7 miljoner år sedan, och är det enda levande mänskliga släktet.
Människan som varelse kom att spridas till till Europa från Afrika, men även från andra platser runt om Jorden. Människan gjorde en rad upptäckter som hade att göra med naturkrafterna och de fenomen som uppstod: det var regn, översvämningar, åska, vulkanutbrott och jordbävningar. Vintertid blev det snöstormar, ymniga snöfall och laviner i alpområdena i Europa. De människorna gav dessa fenomen gudanamn och trodde att de var arga på dem och offrade till dem för att blidka dem. Detta skedde långt innan människan nådde den grekiska övärlden och den bergiga västra halvön Balkan och Anatolien i öster (Turkiet). När människan kom till den grekiska övärlden så uppkom det man kallar filosofi, detta skedde 500 f.Kr. i det antika Grekland. Det lade grunden till den första skolan känd som försokraterna, de sökte svar på vad världsalltet bestod av, de sysslade med naturfilosofi. Sokrates däremot ville finna ut hur vi borde leva, han sysslade med etik.
Som sagt, det var i den grekiska övärlden som de första kända västerländska filosoferna hörde hemma. Här hade skalden Homeros cirka hundra år tidigare och det var här i vad som brukar kallas kulturens vagga som den västerländska filosofin uppstod och fick sitt rotfäste. De grekiska filosoferna kallades visa och de framlade tankar inom ett brett spektrum - däribland, om naturen, gudarna, människorna, politiken och samhället.
I denna delen ska vi gå igenom de delar som finns:
- Försokraterna
- Sofisterna
- Sokrates
- Platon
- Aristoteles
- Stoikerna
- Helenismen
