Avicenna (latinsk form av arabiska: Ibn-Sina, ابن سينا, eller Abu Ali Sina, أبو علي سينا, persiska: پور سینا Pur-e Sina), född omkring 980, död i juni 1037, var en persisk läkare, filosof, poet och vetenskapsman.
Avicenna författade den medicinska encyklopedin Canon (Qânûn), som kombinerade det antika medicinska arvet från Galenos med traditionell persisk läkekonst. Det blev ett standardverk i Europa under högmedeltiden och var betydelsefullt för att återetablera det antika vetandet inom medicin.
De texter som vi känner till om den klassiska filosofin och medicinen och dess olika verk skrivna av Klaudios Galenos, Hippokrates och Aristoteles nådde västerlandet under medeltiden. Det var araberna och perserna som tog upp idéerna från antiken genom att de studerade de antika texterna, sammanställde dem och vidareutvecklade dem och kommenterade dem.
I en by vid namn Afsana nära Bukhara, Persien (idag Uzbekistan) föddes Ibn Sina, i väst känd som Avicenna. På den tiden var det känt som Saminidriket. Hemmet var en mötesplats för den tidens lärde män. Ibn Sina var intelligent nog att dra lärdom av vad han fick höra. Hans förmåga att minnas blev berömt. Vid tio års ålder kunde han hela Koranen utantill liksom en stor mängd arabisk poesi. Han växte så småningom ifrån sina lärare, han började att studera medicin, islamsk lag (sharia) och metafysik.
Han fick förmånen att behandla den saminidiske härskaren, som bodde i Bukhara och botade den samanidiske härskaren Nuh ibn Mansur från en mycket svår sjukdom. Som en belöning fick Ibn Sina tillgång till samanidernas kungliga bibliotek. Ett bibliotek som kom att bli den unge läshungrige Ibn Sina. Denne hade redan i de sena tonåren skaffat sig betydande kunskaper inom flera av den tidens vetenskaper och fått rykte om sig som en enastående läkare.
En vetenskaplig gigant
Ibn Sina vistades vid olika furstehov, det var under denna tid han skrev sina två mest kända verk: Helandets bok och Medicinens kanon. En kanon i detta fall handlar om texter som är viktiga att känna till, och som dessutom ligger till grund för andra verk. Medicinens kanon var en systematiskt uppbyggd medicinsk encyklopedi i fem delar.
Helandets bok är ett av de största verken i sitt slag som skrivits av en enda person. Trots titeln handlar boken inte om medicinsk behandling. Den behandlar istället logik, naturvetenskap, psykologi, geometri, astronomi, aritmetik och musik. Författaren tar upp tankar från Aristoteles och andra grekiska vetenskapsmän.
Medicinens kanon sammanförde kunskaper från den grekisk-romerska medicinen, särskilt från Galenos, med medicinsk kunskap och erfarenhet från den islamiska världen. På 1100-talet översattes verket till latin och började användas i Europa. Dess omfattande innehåll och systematiska uppdelning gjorde boken till en klassiker. Från 1100-talet till 1600-talet var Ibn Sinas kanon ett av de viktigaste medicinska verken vid Europas universitet. Verket fick också stor betydelse i den muslimska världen.
I Medicinens kanon beskriver Ibn Sina bland annat hur vissa sjukdomar kan spridas via vatten och jord. Han beskriver också att tuberkulos smittar från människa till människa.
Förutom dessa verk skrev Ibn Sina över 200 skrifter i en rad skilda ämnen. De sista åren av sitt liv var han verksam i Esfahan i Persien. Under ett av de fälttåg då han följde med sin härskare insjuknade Ibn Sina. Han försökte bota sig själv, men förgäves. De återkommande magsmärtorna gav inte med sig, och Ibn Sina dog år 1037 under en resa till Hamadan, där han också begravdes.
Ibn Sina betraktades i Europa länge som en av de främsta läkarna någonsin. Endast Galenos och Hippokrates räknades som hans jämlikar. Hans inflytande var även stort inom teologi och filosofi. Ibn Sina räknas fortfarande som en av medeltidens mest betydelsefulla läkare och filosofer. Hans tankar påverkade lärda personer både i den muslimska världen och i Europa under flera hundra år.
Ibn Sina såg en stjärna explodera
År 1006 syntes plötsligt ett extremt starkt ljus på natthimlen. Forskare anser att en text i Ibn Sinas Helandets bok beskriver just denna händelse. Han berättade att föremålet syntes i nästan tre månader, kastade ut något som liknade gnistor, ändrade färg och sedan långsamt bleknade bort.
Idag vet astronomerna att ljuset kom från en supernova – en kraftig stjärnexplosion – som kallas SN 1006. Den räknas som den ljusstarkaste supernova som människor med säkerhet har dokumenterat. Resterna efter explosionen finns fortfarande kvar omkring 7 200 ljusår från jorden och kan studeras med moderna rymdteleskop. Ibn Sinas text är därför inte bara filosofi: den innehåller också ett mer än tusen år gammalt ögonvittnesmål om en dramatisk händelse i rymden.
Avicenna betyder en hel del för västvärlden
Mycket av det som Avicenna gjorde har kommit att få betydelse för våra kunskaper om hur antika Grekland fungerade och hur saker och ting hade nått en avancerad kunskapsnivå redan innan vår egen hade ens nått den höjden.
