Anselm av Canterbury, Anselmo de Canterbury, Anselm of Canterbury, 1033-1109, var en italiensk teolog och filosof, tillhörig Benediktinorden. Anselm vördas som helgon inom Romersk-katolska kyrkan. Hans helgondag firas den 21 april. 1720 utropades han till kyrkolärare.
Biografi
Anselm av Canterbury är även känd som Anselm av Aosta i Piemonte, Italien, där denne föddes år 1033 utanför Aosta och beskrevs som ett religiöst barn. När han var 15 år gammal sökte han sig som novis till klostret och klosterlivet, men han nekades av den lokale abboten att antas som novis.
Efter det att hans moder avlidit började Anselm av Aosta att resa och kom fram till klostret i Bec i Normandie för studier. Efter en tid kunde han år 1060 avlägga sina klosterlöften och år 1063 efterträdde han sin tidigare lärare Lanfranc som prior. Från det till att han år 1083 blev utnämnd till ärkebiskop av Canterbury, England, arbetade Anselm av Canterbury vidare med att utveckla sin filosofiska teori, bland annat bidrog han till skolastiken.
Verksamhet
Som ärkebiskop av Canterbury ivrade Anselm av Canterbury för kyrkans frihet. I sitt filosofiska tänkande betonade han förnuftets betydelse för tron uttryckt i satsen Credo intelligentam (latin ”jag tror för att jag skall förstå”). Därmed menar Anselm att det är möjligt att genom ratio greppa vissa av uppenbarelsens sanningar. Anselm söker beskriva förhållandet mellan tro och vetande genom uttrycket fides quarens intellectum (latin ”tron som söker ett sätt att förstå”). För Anselm står således inte tro och vetande i ett motsatsförhållande, utan den rationella kunskapen kan ses som ett resultat av tron. Dock är tron alltid grunden för Anselm.
I sitt så kallade ontologiska gudsbevis sökte han visa att Guds existens är innesluten i själva gudsbegreppet.
Av stor betydelse för västerländsk teologi var hans försoningslära som han utlade i Cur Deus Homo (latin ”Varför blev Gud människa?”). Endast Gud kunde försona Adams synd, men försoningsoffret måste bäras fram av en människa, och det var därför Gud blev människa i Jesus Kristus. Andra viktiga verk författade av Anselm är Monologion (en utläggning av den katolska tron utifrån förnuftet, utan argument hämtade ur Bibeln), Proslogion och De grammatico.
Anselm utnämndes till kyrkolärare 1720. Åttahundra år efter Anselms död, 1909, promulgerade påve Pius X encyklikan Communium Rerum, i vilken Anselms skrifter kommenteras och hyllas.
