Anicius Manlius (Torquatus) Severinus Boëthius, eller Boëthius, född omkring 480 i Rom, död troligen 524 i Pavia, var en romersk filosof och statsman. Boëthius kom från en kristen patricierfamilj och blev utnämnd till magister officiorum vid den ostrogotiske kungen Theoderik den stores hov i Ravenna. Boëthius fängslades 523 för misstänkt högförräderi och avrättades två eller tre år senare.
Boëthius utgör en viktig länk mellan den förkristna antiken och den kristna medeltiden. Han var författare till De consolatione philosophiae (Filosofins tröst) och De institutione musica libri quinque (Fem böcker om musik - sammanfattar antik grekisk musikläras olika strömningar från Platon, Aristoteles och Pythagoras). Huvudkällan till skrifterna är Nikomachos av Gerasa (omkring 100-talet e.Kr.).
Den exakta födelsetiden för Boëthius är okänd. Allmänt talar man om år 480, samma år som Sankt Benedikt (Benedikt av Nursia, född år 480 i Nursia (det nuvarande Norcia i Umbrien), död 543). Boëthius föddes i en patricierfamilj vilken hade varit kristen under århundraden. Hans far dog medan han var ung, och han adopterades och uppfostrades av Symmachus. Hann gifte sig sedermera med dennes dotter Rusticiana. De historiska dokumenten är vaga om ämnet, men han kan ha studerat i Aten och möjligtvis i Alexandria. Till följd av sina erfarenheter och utbildning tog Boëthius upp en anställning hos Theoderik den Store som satte honom att utföra flera olika roller.
År 510 beklädde han konsulatet och år 520, utnämndes han till magister officiorum, ståthållare för tjänster vid regeringen och hovet. Efter detta utsågs båda hans två söner samtidigt till konsulsämbetet vilket återspeglade faderns prestige.
År 523 beordrade Theoderik att Boëthius skulle arresteras och han stod anklagad för högförräderi, möjligtvis för en misstänkt sammansvärjning tillsammans med den bysantinske kejsaren Justinus I. Justinus religiösa ortodoxi förstärkte hans rivalitet med den arianske Theoderik.
Böcker och verk
Det mest populära verket skrivet av Boëthius är Filosofins tröst. Han ämnade att översätta samtliga verk av Platon och Aristoteles från Grekiska till latin. Boëthius avslutade översättningar av Aristoteles arbeten om logik var de enda existerande i Europa fram till 1100-talet. Boethius skrev även en kommentar till Isogage av Porfyros som uppmärksammade existensen av universalieproblemet. Han översatte också många andra grekiska antika verk.
I texten De musica introducerade Boethius en tredelad indelning av musiken:
- Musica mundana - sfärernas/världens musik
- Musica humana - kroppens harmoni och andlig harmoni
- Musica instrumentalis - instrumentell musik (inklusive människans röst)
Boethius sista verk är boken Filosofins tröst. Det har författats en mängd kommentarer av boken och den är en av de mest inflytelserika texterna i den europeiska kulturen.
Med anledning av att Boëthius inte nämner något om Kristus i Filosofins tröst har det ibland satts ifråga att han skulle ha varit kristen. Dock kunde efter 416 endast döpta kristna inneha statens ämbeten, och Boethius var inte bara medlem av senaten utan blev också 510 vald till konsul. Några år därefter skrev han några teologiska traktater, däribland en om Treenigheten (de trinitate) och en med titeln Contra Eutychen et Nestorium, i vilken han försvarade den kristna läran om Kristi natur gentemot den s.k. nestorianismen. Anledningen till att han inte skriver om Kristus i fängelset kan vara att Theoderik var anhängare av arianismen, och att ett ställningstagande i frågan om Kristi natur då hade kunnat försämra hans situation.
Filosofins tröst handlar om tröst i livets svåraste stunder. Den romerske filosofen Boëthius skrev den i fängelset medan han väntade på sin avrättning. I boken samtalar han med Fru Filosofi. Hon förklarar att sann lycka kommer inifrån och inte beror på pengar eller makt.
Boken upp dessa frågor: Varför finns ondska? Goda människor kan lida, medan onda verkar få framgång. Hon förklarar detta som en del av en större gudomlig plan.
Vad är lycka? Världslig framgång, som rikedom och ära, är en illusion. Den kan tas ifrån dig. Sann lycka finns hos Gud och i ditt eget förnuft.
Fri vilja vs. öde: Hon förklarar hur människan kan ha en fri vilja, samtidigt som Gud vet vad som ska hända. Detta är som att titta ner på en myra från ett berg. Du ser vägen myran går, men du tvingar den inte.
Filosofins tröst (latin: Consolatione Philosophiae) är ett filosofiskt verk av Boëthius, antagligen skrivet år 524. Det har beskrivits som det i Västerlandet enskilt mest betydelsefulla och inflytelserika verket under medeltidens och den tidiga renässansens kristendom, och är även det sista stora västerländska verket som kallas klassiskt.
Filosofins tröst skrevs av Boëthius under hans tid i fängelse i väntan på rättegång, och eventuellt avrättning, för landsförräderi av den ostrogotiske kungen Theoderik den store. Före sitt fängslande tillhörde Boethius den allra mäktigaste sfären av personer inom Romarriket men förlorade denna position efter att ha blivit förrådd. Denna upplevelse låg till grund för texten, som behandlar frågor som hur ondska kan existera i en värld som styrs av Gud, hur lycka kan nås i en värld av obeständig lycka, och lyckans och Guds väsen. Den har beskrivits som "utan tvekan det mest intressanta exemplet på fängelselitteratur världen någonsin har skådat".
Det är ett sorgligt och svart tema som utgör bakgrunden till Filosofins tröst, ett elakt tema som handlar om makt och högförräderi. Boëthius blev avrättad för högförräderi.
