Alexander av Hales fick sin undervisning vid klostret i Hales i Gloucestershire, England. Han begav sig till Paris och gjorde sig känd som lärare inom det teleologisk-filosofiska området. Enligt honom var det bara det som hade stöd i Bibeln kunde fastslås som verkligt; allt annat är åsikter. Genom en konstfärdig dialektik, som inte enbart förde sig med Bibeln och kyrkofäderna, utan även med Aristoteles och hela den klassiska litteraturen, lyckades Alexander av Hales emellertid i överraskande grad bringa dessa meningar i överensstämmelse.
Hans främsta arbete är Summa universæ theologiæ (1475), vars dialektiska skärpa förskaffat honom namnet Doctor Irrefragabilis (den ovederlägglige). Till Alexander av Hales hänförs bland annat läran om Thesaurus supererogationis perfectorum, eller att kyrkan äger en skatt att förfoga över, en skatt av fromma överloppsverk, vilka de heliga på jorden har utfört. År 1222 ingick Alexander i franciskanerorden och drev som munk den satsen, att tiggandet var förtjänstfullt, arbetet för livsuppehället överflödigt.
