Thomas av Aquino (latin: Thomas Aquinas), född omkring 1225 i Roccasecca i Lazio, död 7 mars 1274 på Fossanova-klostret nära Priverno i Lazio, var en italiensk dominikanbroder, katolsk präst, teolog och filosof. Thomas av Aquino kanoniserades 1323 och vördas som helgon inom den katolska kyrkan. Hans minnesdag firas den 28 januari.
Alltjämt betraktas Thomas av Aquino som den främste romersk-katolske teologen av teologer, vilket givit honom tillnamnet Doctor Angelicus och Doctor Communis som betyder den änglalike och allmänne kyrkoläraren. Den teologiska och filosofiska lära han kom att bilda kallas för thomism. Han räknas också som en av de främsta företrädarna för skolastiken.
Vad gjorde Tomas av Aquino? Han anpassade Aristoteles filosofiska system till den kristna tron. Aristoteles menade att universum var evigt, något som konventionellt inte överensstämmer med kristendomens uppenbarelse, som berättar om universums skapelse och skapare. Han var påverkad av Augustinus och Maimonides, utifrån det utformade han sålunda en syntes av kristendom och filosofi, som utmynnade i en katolsk lära som så småningom gavs auktoritet inom den romersk-katolska kyrkan (Thomas av Aquino kanoniserades 1323 och fick därmed helgonstatus).
Skolastik och teologi
Filosofin var oberoende av religionen under antiken, men under medeltiden kom filosofin att bli underställd religionen. En strömning som uppstod var skolastiken som handlade om att förena den kristna tron med med den aristoteliska filosofin.
Begreppet teologi fanns redan hos Aristoteles, vilket bidrog till att den aristoteliska läran blev mycket inflytelserik under senmedeltiden. Den innefattade teorier kring hur och varför en gud kunnat skapat världen. Fast då antikens tänkare förutsatte ett oändligt vara kunde en gud anses som en samordnare av kaos och inte en skapare av alltet. Under medeltiden får teologin dogmatisk karaktär underställd idén om den kristne guden som alltings skapare.
Thomas av Aquinos inflytande vilar främst på de två verken Summa contra Gentiles (1258–64) och Summa Theologica (1265–72). I dessa båda teleologiska verk framgår en dualistisk kunskapssyn. Den rationella kunskapen skapas hos förnuftet, men allt kan inte fattas med förnuftet och dessa ting kan endast tillägnas med hjälp av uppenbarelsens tro.
Likt Anselm 100 år tidigare gjort så försökte Thomas av Aquino att framlägga ett gudsbevis. Medan Anselm använde det ontologiska argumentet (Gud existerar då vi kan föreställa oss honom), framför Thomas av Aquino huvudsakligen kosmologiska argument som bygger på att allting måste ha en orsak och går tillbaka på Aristoteles och dennes begrepp kring rörelse och rörare. För att något över huvud ska kunna ske måste det finnas en första "orörlig rörare" och detta är enligt Thomas av Aquino en del av beviset att Gud existerar medan Gud är det enda självorsakande tinget.
Det Thomas av Aquino gör är att genom logisk bevisföring framställa det i form av "de fem vägarna":
- Rörelseargumentet som stöder sig på Aristoteles idé att all rörelse måste ha en orsak och orsakskedjan måste ha en första orsak, av Thomas identifierad som Gud.
- Orsaksargumentet som stöder sig på att allt som existerar måste ha en orsak och det måste således finnas en första orsak, vilket identifieras som Gud.
- Nödvändighet och kontingens som stöder sig på att allting inte kan vara kontingent (tillfälligt varande) eftersom då skulle det funnits en tidpunkt utan något varande. Därav måste det funnits ett nödvändigt vara som alltid existerat, vilket identifieras som Gud.
- Grader av fullkomlighet som stöder sig på att vi kan observera grader av fullkomlighet i avseende av sådant som godhet, vilket implicerar en godhet av absolut grad, vilket bör utgöras av Gud.
- Ordning och ändamål som stöder sig på att världen i hög grad vilar på naturliga system och fysiska lagar som både verkar ha ett syfte och en ordning och därmed implicerar en intelligent ordnande kraft – Gud.
Gudsbeviset har uppenbarligen sinnrika inslag, men motargument saknas för den skull inte. Exempelvis kan det inte uteslutas att allt som existerar uppkommit utan en bakomliggande orsak, vilket innefattas av teorier baserade på Big Bang-modellen av universums uppkomst. På logiska grunder kan slutledningen om Gud som den första orsaken bemötas med motfrågan om vad som var orsaken till Gud.
Inflytande och fortsatt ställning
Thomas av Aquinos insatser skulle få stort inflytande på den medeltida teologin under lång tid. Med tiden stod det likväl klart att en förening mellan filosofi och religion var ogörlig. Fast även om tänkanden skulle ta nya vägar under renässansen och de följande seklen med dess vetenskapliga utveckling har Thomas av Aquino förblivit ett centralt namn i idéhistorien.
