Alain de Lille (även Alanus ab Insulis och Alain de l'Isle), född omkring år 1128 troligen i Lille, död år 1202 i Cîteaux, var en fransk filosof och teolog, vilken för sin omfattande lärdom blivit benämnd magister universalis.
Det är mycket lite som är känt om hans liv. Alain de Lille deltog vid det Tredje Laterankonciliet år 1179, undervisade troligen i Paris, han slog sig ned i Cîteaux där han kom att leva i ett kloster, han avled där år 1202.
Alain de Lille skrev en slags teologisk-filosofisk encyklopedi på hexameter, Anticlaudianus, vilken märkbart inverkat på Dante Alighieri, samt flera teologiskt vetenskapligaverk, såsom De arte catholicæ fidei (Ars fidei catholicae), en metodisk bevisföring för det katolska trossystemets sanning, Summa quadripartita adversus hujus temporis hæreticos, mot katarer, valdenser, judar och muslimer, samt Regulæ coelestis iuris, vilken ger det äldsta kända uttrycket åt den satsen, att Gud är en krets, vars centrum finns överallt och periferi ingenstädes. Hans skrifter finns utgivna i Jacques Paul Mignes "Patrologia series latina".
I filosofiskt hänseende var han en eklektiker, med drag av såväl rationalism som mysticism. Till skillnad från hans samtida, kallade han Platon "filosofen" och inte Aristoteles, som han uppfattade som en ren logiker. I sin mysticism var han påverkad av Plotinos och Pythagoras läror. En känd dikt som reflekterar över skapelsen och människan är Omnis mundi creatura.
