Albertus Magnus, även Albert den store, Albert av Köln, född 1206 i Lauingen an der Donau, Bayern, död 15 november 1280 i Köln, Tysk-romerska riket, var en tysk filosof, teolog och naturforskare.
Biografi
Albertus Magnus var biskop i staden Regensburg 1260–1262, han tillhörde dominikanerorden. Han blev utnämnd till kyrkolärare och helgon inom Romersk-katolska kyrkan 1931, med minnesdag den 15 november.
Jämte sin ordensbroder Thomas av Aquino var Albertus en av de viktigaste representanterna för den medeltida skolastiken. Han inträdde i dominikanerorden år 1223 och blev efter studier i Padua och Paris lärare i flera tyska städer, bland annat i städer som Regensburg, Freiburg, Strasbourg, Hildesheim och Köln.
Det Albertus gjorde var den första systematiseringen tolkningen av Aristoteles skrifter under medeltiden. Han sökte påvisa att det inte fanns några motsägelser mellan Aristoteles och den kristna tron. Albertus Magnus var en för sin tid framstående vetenskapsman och brukar tillskrivas upptäckten av grundämnet arsenik. Något som ju har sin egen morbida historia, särskilt gällande mord.
