Albertus Magnus

Albertus Magnus, även Albert den store, Albert av Köln, född 1206 i Lauingen an der Donau, Bayern, död 15 november 1280 i Köln, Tysk-romerska riket, var en tysk filosof, teolog och naturforskare.

Biografi

Albertus Magnus var biskop i staden Regensburg 1260–1262, han tillhörde dominikanerorden. Han blev utnämnd till kyrkolärare och helgon inom Romersk-katolska kyrkan 1931, med minnesdag den 15 november.

Jämte sin ordensbroder Thomas av Aquino var Albertus en av de viktigaste representanterna för den medeltida skolastiken. Han inträdde i dominikanerorden år 1223 och blev efter studier i Padua och Paris lärare i flera tyska städer, bland annat i städer som Regensburg, Freiburg, Strasbourg, Hildesheim och Köln.

Det Albertus gjorde var den första systematiseringen tolkningen av Aristoteles skrifter under medeltiden. Han sökte påvisa att det inte fanns några motsägelser mellan Aristoteles och den kristna tron. Albertus Magnus var en för sin tid framstående vetenskapsman och brukar tillskrivas upptäckten av grundämnet arsenik. Något som ju har sin egen morbida historia, särskilt gällande mord.

Thomas av Erfurt

Thomas av Erfurt, var en tysk filosof, verksam under det första kvartalet av 1300-talet. Han tillhörde modistskolan, han är bland annat känd för sin grammatikteori. 

Thomas magnum opus Tractatus de modis significandi seu Grammatica speculativa kom med tiden att bli ett standardverk. Därutöver publicerade Thomas av Erfurt kommentarer till  Porphyrios Isagoge, Aristoteles Kategorier och De interpretatione samt den anonyma Liber sex principiorum. Det sistnämnda verket är ett komplement till Aristoteles Kategorier.

Modism och modistskolan 

Ordet modism kommer från latinets modus vilket betyder sätt. 

Modism är en filosofisk och lingvistisk riktning som uppstod under den senare delen av 1200-talet. 

Modismen hävdar att det kan finnas olika sätt att beteckna (modi significandi) ett och samma ting (res) eller en "gemensam natur" (natura communis) på, svarande mot olika sätt att förstå det på (modi intelligendi), som åter svarar mot dess olika sätt att vara på (modi essendi). I sig själv är den betecknade naturen likgiltig gentemot skillnader som vara/existens, singulär/universiell, aktiv/passiv. Således kan "smärta", "har ont" och "aj" beteckna samma ting på olika sätt.

Teorin har bland annat sin bakgrund i Avicenna. Några andra viktiga representanter är: Boëthius de Dacia, Radulphus Brito.