Begreppet medeltiden myntades under renässansen för att beteckna en mellanperiod (och mindre viktig period) mellan antiken och och den antika kulturens pånyttfödelse i samtiden. Medeltiden sträcker sig alltså från 400-talet till 1400- eller 1500-talet. I västeuropeisk historia börjar medeltiden ofta med Roms plundring år 410 eller det västromerska rikets upplösning år 476. I grekisk östeuropeisk historia följer den bysantinska tiden efter den romerska tiden. Den bysantinska kan börja med den definitiva delningen av det romerska riket i ett väst- och öst romerskt år 395 eller med den den av kejsar Justinianus påbjudna stängningen av Platons Akademi år 529. Om man med den bysantinska tiden förstår en tid som slutar med Bysans fall 1453, sammanfaller bysantinska tiden med medeltiden.
Det finns olika synsätt på detta som man kallar medeltiden. Men begreppet som sådant syftar på en tid i Väst- och Centraleuropas historia. Den "medeltida" världen domineras av den romersk-katolska kyrkan. I väst var kyrkan relativt självständig i förhållande till den västliga politiska makten. Det var kyrkan som förvaltade vad som fanns kvar av den klassiska bildningen. Vad som gällde enligt lag (de jure) var under medeltiden sällan helt förverkligat, då den romersk-katolska kyrkan hade monopol på (romersk), rätt och sanning, medan den politiska makten innehades av barbariska germanska härskare. Ideologin och historieskrivningen representerade därför kyrkans perspektiv, men idealen och den officiella sanningen stod ofta i konflikt med den barbariska verkligheten. Bertrand Russel skriver i boken Västerlandets filosofi att medeltidens värld kännetecknas av dualism mellan det andliga och det världsliga, mellan det latinska och det germanska, mellan Guds rike och det världsliga riket, mellan påven och kejsaren. Dessa dualiteter hänger alla samman med varandra.
Kyrkofadern Augustinus, vars filosofi byggde på nyplatonism, var den dominerande filosofen fram till 1200-talet då Aristoteles verk blev tillgängliga på latin. Med Thomas av Aquino ersattes den nyplatonska filosofin delvis av Aristoteles filosofi och Thomas egna kommentarer till Aristoteles. Den grekiske filosofen Aristoteles blev en auktoritet på filosofins och vetenskapens område av rang såsom är jämförbar med Bibelns auktoritet på religionens område.
De två viktigaste perioderna för den medeltida filosofin är kyrkofädernas tid och skolastiken. Under skolastiken studerade och kommenterade man mycket noggrant vissa erkända klassiker, från och med högskolastiken speciellt Aristoteles verk. Skolastikens viktigaste centra var Paris och Oxford. Skolastiken varade ungefär från 1100 till 1500. Skolastiken delas ytterligare in den tidiga skolastiken, högskolastiken och den sena skolastiken.
Universaliestriden var en stor filosofisk och teologisk debatt under medeltiden. Den handlade om vad allmänbegrepp (universalia) är. Allmänbegrepp är ord som beskriver grupper av saker, till exempel "hund" eller "godhet". Det var en kamp mellan tre huvudtankar om verklighetens natur.
Huvudlinjerna i striden var:
- Begreppsrealism: Detta synsätt kommer från filosofen Platon. Det säger att allmänbegrepp finns på riktigt i en egen värld. Ett perfekt "träd" existerar oberoende av alla fysiska träd. Begreppet är mer verkligt än det enskilda tinget.
- Nominalism: Denna idé säger att allmänbegrepp bara är ord. Det är etiketter vi sätter på saker. Det finns bara enskilda ting i världen. Ordet "hund" är bara ett påhittat ord för att vi lättare ska förstå. Filosofen William Ockham var en känd nominalist.
- Moderat realism: Filosofen Aristoteles startade detta synsätt. Det är en gyllene medelväg. Allmänbegrepp existerar inte själva, utan finns i de enskilda tingen. Begreppet "hund" är själva hundens natur som finns inuti varje enskild hund. Thomas av Aquino förespråkade detta.
Analogi: Tänk dig en grupp med fem olika stolar.
- Realisten säger att det finns en perfekt "stol-idé" i en idévärld. Den fysiska stolen är bara en blek kopia.
- Nominalisten säger att ordet "stol" bara är ett ord. Det finns bara fem olika träbitar framför oss.
- Den moderate realisten säger att "stolheten" bor i varje enskild stol. Det är det som gör dem till just stolar.
