Georg Henrik von Wright, född 14 juni 1916 i Helsingfors, död 16 juni 2003 i Helsingfors, var en finlandssvensk filosof och kulturkritiker. Han blev känd för sin banbrytande forskning inom logiken, vetenskapsfilosofin och handlingens teori och som Ludwig Wittgensteins efterträdare vid universitetet i Cambridge. Han var även en framträdande essäist och samhällsdebattör som diskuterade den västerländska kulturens framtid ur ett civilisationskritiskt perspektiv.
von Wright var professor vid
Helsingfors universitet 1946–1961 och vid Cambridge 1948–1951, samt ledamot av
Finlands akademi 1961–1986. Han tillhörde ätten von Wright och var bror till
Marianne Frankenhaeuser.
Biografi
Tidiga år
Georg Henrik von Wright föddes
som äldsta barn till verkställande direktör Tor von Wright och Ragni Elisabeth
Alfthan. Han gifte sig 1941 med Maria Elisabeth von Troil.
Under barndomen präglades hans liv av återkommande sjukdom, och en längre sanatorievistelse i Italien
fick stor betydelse för både hans hälsa och intellektuella utveckling. Redan i
tidig ålder väcktes hans intresse för matematik, logik och filosofi.
Hans filosofiska kall klarnade
vid 13 års ålder.
Akademisk karriär
Georg von Wright studerade filosofi vid universiteten i Helsingfors och Cambridge. Hans akademiska lärare i Finland var Eino Kaila (1890–1958), som anses vara en ledande representant för logisk empirism i Finland. Kaila hade personligen deltagit i Wienkretsens möten och introducerat den nya metafysik-skeptiska riktningen i finsk filosofi. Hans vetenskapliga socialisering inträffade under den logiska empirismens storhetstid, vars dogmatiska stelhet framgångsrikt övervanns under den interna utvecklingen inom analytisk filosofi i början av 1950-talet - inte minst genom hans egna bidrag.
Han var chefredaktör för Studentbladet 1939, samt redaktör för Finsk Tidskrift 1941–1946 och för Nya Argus 1947–1960. von Wright inledde sin akademiska lärarkarriär i Helsingfors, där han undervisade som professor i filosofi. 1948 efterträdde von Wright sin vän Ludwig Wittgenstein som professor i filosofi vid universitetet i Cambridge, enligt Wittgensteins önskemål.
Där behandlade han bland annat
medvetandefilosofi, språkfilosofi och handlingsteori, samt etablerade området
deontisk logik. Efter tre år lämnade han dock posten och flyttade tillbaka till
Helsingfors. Han blev ledamot av Finlands Akademi 1961. Utnämningen gjorde att
han inte behövde undervisa, och därför kunde han lättare verka utomlands. På
1960-talet var han flera år i USA, främst vid Cornell University. Där arbetade
han som gästprofessor i 12 år, från 1965 till 1977. Mellan 1968 och 1970 var han
ordförande för Finlands Akademi. Han var också kansler för Åbo Akademi
1968–1977 och medlem av Europakademien från 1983.
Han kallades år 1947 till ledamot
av Finska Vetenskaps-Societeten och verkade år 1966 som dess ordförande. År
1978 valdes han till hedersledamot av Societeten. År 1960 valdes von Wright
till utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien i Sverige, och 1979 till
Kungl. Vetenskapssamhället i Uppsala och fick 1998 motta Tage
Danielsson-priset.
Hans verk har översatts till
många språk och haft stort inflytande både inom filosofi och angränsande
vetenskaper, såsom rättsvetenskap och sociologi. von Wright räknas som en av
Finlands mest betydelsefulla humanister och filosofer under 1900-talet.
Samhällsdebattör
Georg von Wright är mest känd för sitt
engagemang i samhällsdebatten där han intog en provokativ pessimistisk
inställning till vart människan är på väg. Som socialfilosof betecknade sig Georg von
Wright som närstående filosoferna inom den så kallade nya vänstern, liksom den
så kallade Frankfurtskolan.
Filosofi
Georg Henrik von Wrights skrifter
delas in i två breda kategorier:
- analytisk filosofi och filosofisk logik
- moralist och pessimist.
Logik och vetenskapsfilosofi
Den första är analytisk filosofi
och filosofisk logik i den angloamerikanska andan. Hans texter från 1951 An
Essay in Modal Logic och Deontic Logic var landmärken i
efterkrigstidens uppkomst av formell modal logik och dess deontiska version.
Han var en auktoritet på Ludwig Wittgenstein och redigerade och gav ut hans
efterlämnade verk. Han var den ledande gestalten inom sin tids finländska
filosofi, specialiserad på filosofisk logik, analytisk filosofi,
handlingsteori, språkfilosofi, epistemologi och Charles Sanders Peirces
filosofi. Banbrytande var hans bidrag Deontic Logic och An Essay in
Modal Logic från 1951. Med det första bidraget blev han (med)grundare av modern deontisk logik, där han hämtade principerna för att
utveckla modallogik, och han bidrog till vidareutvecklingen av den
modala logiken.
Georg von Wright var en av grundarna av
deontisk logik, som analyserar begrepp som plikt, tillåtelse och förbud, och
han gjorde även viktiga insatser inom modallogik, preferenslogik och
handlingsteori.
Handlingsteori och praktisk slutledning
Under senare år var Georg von Wright
särskilt upptagen med frågor om handlingsteori och den så kallade
"förklarings-förståelsekontroversen". Han utvecklade teorier om
praktisk slutledning och bidrog till den så kallade analytiska hermeneutiken,
som skiljer mellan naturvetenskapliga förklaringar och human- och
samhällsvetenskaplig förståelse av mänskliga handlingar.
Kulturfilosofi
Den andra ådran i Georg von Wrights
skrifter är som moralist och pessimist. Under de sista tjugo åren av sitt liv
skrev han, under inflytande av Oswald Spengler, Jürgen Habermas och
Frankfurtskolans reflektioner om modern rationalitet. Hans mest kända artikel från
denna period har titeln Myten om framsteg (1993), och den ifrågasätter
om våra skenbara materiella och tekniska framsteg verkligen kan betraktas som
"framsteg".
Wittgensteins efterlämnade
verk
Dessutom var han medförfattare
för översättningen av Eino Kailas Den mänskliga kunskapen (1939). Han
var även redaktör för Briefe an Ludwig von Ficker (1969) och Prototractatus.
An early version of Tractatus logicophilosophicus (1971).
Bibliografi
- Den logiska empirismen (1943)
- Über Wahrscheinlichkeit (1945)
- Tanke och förkunnelse (1955)
- Logik, filosofi och språk (1957 och senare)
- Logical Studies (1957)
- Norm and Action (1963)
- The Varieties of Goodness (1963)
- An Essay in Deontic Logic and The General Theory of Action (1968)
- Explanation and Understanding (1971)
- Handlung, Norm und Intention (1977)
- Humanismen som livshållning och andra essayer (1978)
- Wittgenstein (1982)
- Vetenskapen och förnuftet (1986)
- Myten om framsteget (1993)
- Att förstå sin samtid (1994)
- In the Shadow of Descartes: Essays in the Philosophy of Mind (1998)
- Mitt liv som jag minns det (2001)
Priser och utmärkelser
- 1960 – Ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien
- 1968 – Svenska Akademiens Finlandspris
- 1983 – hedersdoktor vid St. Olaf College
- 1986 – Svenska Akademiens stora pris
- 1987 – Tollanderska priset
- 1993 – Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris
- 1998 – Tage Danielsson-priset
- 1999 – Critical European prize
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar