Biografi
Habermas föddes i Düsseldorf men
växte upp i Gummersbach i Nordrhein-Westfalen. Han studerade vid universiteten
i Göttingen (1949–1950), Zürich (1950–1951) och Bonn (1951–1954) och
disputerade 1954 i Bonn med avhandlingen Das Absolute und die Geschichte. Von der Zwiespältigkeit in Schellings
Denken ("Det
absoluta och historien. Om ambivalensen i Schellings tänkande").
Han habiliterade sig 1961 i Marburg med det numera klassiska verket Strukturwandel
der Öffentlichkeit. Untersuchungen zu einer Kategorie der bürgerlichen
Gesellschaft ("Borgerlig offentlighet. Kategorierna 'privat' och
'offentligt' i det moderna samhället").
Därefter tillträdde han en
professorstjänst i filosofi vid universitetet i Heidelberg där han var verksam
till och med 1964 då han, med stöd av Adorno, återvände till Frankfurt för att
efterträda Horkheimer som professor i filosofi och sociologi.
Åren 1971–1983 verkade Habermas
som direktor för Max Planck Institut i Starnberg. År 1983 tillträdde han som
direktor för Institutet för socialforskning i Frankfurt am Main, där han
verkade fram till sin emeritering 1994. Efter sin emeritering har Habermas
fortsatt att publicera både böcker och artiklar och han är en känd förespråkare
av paneuropeisk demokrati.
Han är även en av de främsta
idégivarna till den deliberativa demokrati-diskursen.
År 2001 tilldelades Habermas Friedenspreis des Deutschen Buchhandels.
Förnuft och rationalitet
Habermas skiljde sig åt från
sociologer som Max Weber genom att säga att det finns mer än en typ av förnuft,
varav det Max Weber beskrev var det instrumentella förnuftet; "de
mest effektiva medlen för att uppnå vissa mål". Habermas teori om
kommunikativt handlande berör även en annan typ av förnuft, som han beskriver
som ett ömsesidigt utbyte mellan individer och en demokratisk potential i
moderna samhällen, nämligen det kommunikativa förnuftet. Han menar att Weber
fokuserade på endast en rationalitetsform och då missade att de sociala och
kulturella sfärerna skiljer sig åt i och med att dessa har undergått en
rationalitetsutveckling som skiljer sig åt sinsemellan i sina
giltighetsanspråk.
Utifrån Webers värdesfärer för
vetenskap, moral och rätt samt konst går Habermas vidare och säger att dessa
bygger på sanning, normativ riktighet respektive sannfärdighet. Detta baserar
han på sin teori om universalpragmatik och menar att den kommunikativa
rationaliteten finns i alla dessa tre sfärer, vilket tyder på att de allihop är
resultatet av en rationaliseringsprocess.
Den kommunikativa rationaliteten
är alltså den grundläggande i samhällets utveckling, och speciellt i
rationaliseringen av människans vardagsvärld. Man förlitar sig mindre på
auktoriteter och använder sig av en rationell argumentation människor emellan, jämfört
med att som i tidigare samhällen förlita sig på vedertagna tolkningar som var
svåra att utsätta för kritik. Kritiken mot rationaliseringen inriktade Habermas
på ett så kallat "subsystem" vari det instrumentella
handlandet tränger in i livsvärlden och alltmer påverkar det kommunikativa
handlandet.
Den ekonomiska världen och
statsmakten (byråkratin) tränger sig in och påverkar livsvärlden på ett
negativt vis, vilket Habermas talar om som det modernas paradox och att olika
system koloniserar livsvärlden.
Svenska översättningar
- Den rationella övertygelsen: en antologi om legitimitet, kris och politik (översättning Richard Matz) (Akademilitteratur, 1984)
- Borgerlig offentlighet: kategorierna "privat" och "offentligt" i det moderna samhället (Strukturwandel der Öffentlichkeit) (översättning Joachim Retzlaff Arkiv förlag, 1984, (2003) med inledning av Mats Dahlkvist - ISBN 9789179241636)
- Kommunikativt handlande: texter om språk, rationalitet och samhälle (översättning: Mikael Carleheden [med flera]) (Daidalos, 1990)
- Samhällsvetenskapernas logik (Zur Logik der Sozialwissenschaften) (översättning: Mikael Carleheden och Anders Molander (kap. 1)) (Daidalos, 1994)
- Diskurs, rätt och demokrati: politisk-filosofiska texter (översättning: Thomas Lindén [med flera]) (Daidalos, 1997)
- Den postnationella konstellationen (Die postnationale Konstellation) (översättning Carl Henrik Fredriksson [med flera]) (Daidalos, 2001)
- Den mänskliga naturens framtid:
på väg mot en liberal eugenik? (Die
Zukunft der menschlichen Natur) (översättning: Anders Molander) (Daidalos,
2003)
- Mellan naturalism och religion: filosofiska uppsatser (Ur Zwischen Naturalismus und Religion) (översättning Eva Backelin) (Daidalos, 2007)
- Den moraliska synpunkten: moralfilosofiska texter (sammanställda och översatta av Anders Molander) (Daidalos, 2008)
- Om Europas författning: en essä (Zur Verfassung Europas) (översättning Jim Jakobsson) (Ersatz, 2011)
Utmärkelser
- Hegelpriset, 1973
- Sigmund Freud-priset, 1976
- Theodor W. Adorno-priset, 1980
- Fellow of the American Academy of Arts and Sciences, 1984
- Wilhelm Leuschner-medaljen, 1985
- Geschwister-Scholl-Preis, 1985
- Gottfried Wilhelm Leibniz-priset, 1986
- Ledamot av British Academy, 1994
- Karl Jaspers-priset, 1995
- Hedersdoktor vid Université Paris 8, 7 februari 1997
- Theodor Heuss Preis, 1999
- Helmholtz-medaljen, 2000
- Hedersdoktor vid Universidad Complutense, 2001
- Tyska bokhandelns fredspris, 2001
- Prinsessan av Asturiens pris i socialvetenskap, 2003
- Kyotopriset i konst och filosofi, 2004
- Holbergpriset, 2005
- Nordrhein-Westfalens statspris, 2006
- Benjamin E. Lippincott Award, 2009
- Viktor Frankl-priset, 2011
- Staden Düsseldorfs Heinrich Heine-pris, 2012
- Georg-August-Zinn-Preis, 2012
- Das Glas der Vernunft, 2013
- Erasmuspriset, 2013
- Klugepriset, 2015
- Tysk-franska journalistpriset, 2018
- Pour le Mérite för vetenskap och konst, 2022
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar