Ytterligare om Karl Marx

Karl Marx framstår vid en närmare granskning av både liv och verk som en djupt problematisk gestalt. Hans materialistiska filosofi, som reducerar människan till en ren kugge i ett ekonomiskt maskineri utan andlig eller moralisk dimension, präglas av en påtaglig verklighetsfrånvändhet.

Därtill smutsade han ner sig själv genom en djupt klandervärd retorik och ett personligt beteende som präglades av svåra brister. Han fällde upprepade gånger djupt stötande och antisemitiska uttalanden – bland annat i texter som Om den judiska frågan – där han lånade nedsättande stereotyper för att attackera kapitalismen och därmed smädade sitt eget ursprung. Vid sidan av detta levde han i ett kaotiskt familjeliv där han trots sin enorma beläsenhet visade slående brist på ansvar för sin närmaste omgivning, vilket bidrog till att nära anhöriga drabbades av extrem misär.

När dessa idéer senare omsattes i praktiken genom kommunism och marxism-leninism ledde det till totalitära system som saknar rim och reson, med resultat som uppvisar skrämmande likheter med auktoritärt förtryck. Det är därför svårt att se annat än att historien hade varit betjänt av att slippa detta intellektuella vrakgods. Att stater som Kina och andra regimer i dag fortsätter att hålla fast vid dylika strukturer beror inte på ideologisk bärkraft, utan på brutal maktkontroll, repression och självbevarelsedrift hos en styrande elit som vägrar erkänna systemets fundamentala felaktighet.

Då ett intellektuellt bygge på ett så grundläggande plan missbedömer den mänskliga naturen, ignorerar individens andliga och moraliska dimensioner och dessutom landar i sådana motsägelser och motbjudande retoriska blindskär, framstår det inte som ett genuint djupsinne. I stället blir det en konstruktion som bygger på grundläggande felslut och bristande omdöme.

Det historiska arvet

Det historiska arvet efter det sovjetiska systemet har lämnat djupt tragiska spår i det ryska samhället. Årtionden av statligt tvång, sönderfallna institutioner och bristen på verklig rättsstatlighet har skapat en struktur där historiska mönster av maktfullkomlighet och repression har bitit sig fast i väggarna.

När en nation har präglats av så djupgående systemfel är det svårt att bygga en stabil grund för frihet och mänsklig blomstring, vilket smärtsamt speglas i landets utveckling och dess agerande i nutid.

Det är precis den blinda fläcken hos enpartistaten: avsaknaden av demokratiska mekanismer gör att systemet helt saknar inbyggda ventiler för folkligt inflytande, korrigering av missförhållanden och respekt för grundläggande fri- och rättigheter.

När makten är helt centraliserad till ett parti som vägrar erkänna principen om folkstyre, medborgerlig insyn och maktdelning, blir resultatet oundvikligen att befolkningen reduceras till undersåtar i stället för fria medborgare. Utan demokrati förvandlas staten till ett maskineri vars främsta syfte är att bevara sin egen makt till priset av folkets frihet.

Karl Marx filosofiska och politiska arv framstår vid en samlad granskning som djupt problematiskt och verklighetsfrämmande. Hans materialistiska människosyn reducerar tillvaron till blotta ekonomiska processer, helt utan förståelse för människans andliga och moraliska dimensioner. Därtill präglades hans eget liv av svåra brister, ett klandervärt ansvarstagande för närmaste omgivning samt en stötande retorik som bland annat rymde nedsättande och antisemitiska stereotyper – vilket blottlade ett djupt bristande omdöme.

När dessa teorier omsatts i praktiken genom kommunism och marxism-leninism har resultatet genomgående varit totalitärt förtryck, ekonomiskt sammanbrott och ett systematiskt nedbrytande av människovärdet. Historien visar tydligt hur skadliga dessa idéer är, något som bekräftas av utvecklingen i länder som präglats av det sovjetiska arvet samt i de kvarvarande enpartistaterna:

Kuba: Drabbat av kronisk ekonomisk kris, brist på förnödenheter och svårt förtryck av folkliga protester.

Nordkorea: Ett extremt isolerat och svältande skräckvälde som bygger på totalitär indoktrinerad kontroll.

Laos och Vietnam: Styrs med järnhand av auktoritära regimer trots att de tvingats till marknadsekonomiska reformer.

Kina: Har byggt en aggressiv statskapitalism som helt saknar förståelse för demokrati, maktdelning och frihet, och som i stället upprätthålls genom massövervakning och förtryck.

Att dylika strukturer lever kvar beror inte på idéernas bärkraft, utan på den styrande elitens maktmissbruk och själviska överlevnadsstrategier. Kärnan i systemets misslyckande är just avsaknaden av demokrati – en oförmåga att inse att ett samhälle som vägrar erkänna folkligt inflytande, mänskliga rättigheter och individens frihet i grunden är dömt att misslyckas.

Totalitär maktstruktur: Båda systemen kräver absolut kontroll över samhället, där staten eller det styrande partiet står över lagen och upphäver gränsen mellan det offentliga och det privata.

Utsuddad individ: Både kommunismen och fascismen betraktar människan som ett instrument för ett högre mål – antingen klasskampen och det klasslösa samhället eller nationen och rasen – och offrar hänsynslöst individens fri- och rättigheter.

Terror och repression: Båda ideologierna har historiskt använt massövervakning, godtyckliga fängslanden, arbetsläger och våld som permanenta verktyg för att utrota politiska motståndare och kuva befolkningen.

Dogmatisk enfald: Avsaknaden av pluralism, fri press och oberoende institutioner är identisk; all makt centraliseras till en liten elit som inte tål någon form av saklig kritik eller opposition.

Kommunismen historisk forskning

Inom historisk forskning och demografiska studier av 1900-talets totalitära regimer uppskattas det totala antalet dödsoffer till mellan 80 och över 100 miljoner människor. Siffran omfattar inte enbart direkta avrättningar, utan även de massiva mänskliga lidanden som orsakades av tvångskollektiviseringar, politiska utrensningar, slavarbetsläger (såsom Gulag och Laokai officiellt Laotung Kaitsao) samt katastrofala och delvis orsakade hungersnödskatastrofer. De mest omfattande förlusterna av människoliv inträffade under några av historiens mest destruktiva statsprojekt:

Sovjetunionen (under Lenin och Stalin): omfattar miljoner offer för de tidiga revolutionära utrensningarna, tvångsdeportationer av hela folkgrupper, politisk terror (som stora utrensningen på 1930-talet) och den av regimen förvärrade svälten, bland annat Holodomor i Ukraina. 

Kina (under Mao Tse-tung): Innehåller de dödligaste enskilda katastroferna i fredstid, främst genom den så kallade stora kinesiska svälten under Det stora språnget (där tiotals miljoner dog till följd av extremt misslyckad ekonomisk och ideologisk centralstyrning) samt miljontals offer under Kulturrevolutionen. 

Kambodja (under Röda khmererna och Pol Pot): Under en mycket kort period (1975–1979) mördades eller svalt närmare en fjärdedel av landets befolkning (uppskattningsvis 1,5 till 2 miljoner människor) i de ideologiska rensningarna och tvångsarbetet på landsbygden.

Övriga regimer: Ytterligare miljoner människor har drabbats av förtryck, fängslanden och brist på livsmedel i Östeuropa, Nordkorea, Kuba och Vietnam.  Utöver de som miste livet handlar det om hundratals miljoner människor till som har fått lida genom förstörda livsöden, splittrade familjer, systematisk förföljelse, förlorad frihet och den ständiga skräcken under totalitär övervakning. Än idag tvingas miljontals människor att leva i skuggan av dessa strukturer, exempelvis i Nordkorea och på Kuba, där grundläggande mänskliga rättigheter förnekas.

Därför fungerar inte Vänsterpartiet i Sverige

Vänsterpartiets historiska ideologiska rötter och dess svårigheter att fullständigt göra upp med sitt förflutna gör att partiet bär med sig en problematisk rest av tankegods som inte hör hemma i ett öppet, demokratiskt samhälle.

Ideologiskt arv: Trots namnbyten och upprepade försök att framstå som ett modernt socialistiskt parti har rörelsen historiskt haft svårt att ta entydigt avstånd från de auktoritära och revolutionära principer som präglat den traditionella vänsterradikalismen.

Synen på ekonomi och ägande: En politik som bygger på långtgående statlig styrning, konfiskatoriska skatter och en misstänksamhet mot privat företagsamhet hämmar den ekonomiska dynamiken och inskränker den enskildes självbestämmande.

Demokratisk trovärdighet: När grundläggande strukturer bygger på kollektivistiska dogmer snarare än individens okränkbara fri- och rättigheter, blir balansen gentemot ett genuint folkstyre och en fri marknad ständigt ansträngd.