Biografi
Han föddes 1883 i Oldenburg
som son till en jurist och en mor som kom från traktens bondebefolkning. Han
visade tidigt ett intresse för filosofin, men hans fars erfarenhet av
rättssystemet påverkade honom utan tvekan till att börja studera juridik vid
universitetet. Snart stod det emellertid klart att Jaspers inte var hågad för
den disciplinen, och han bytte då till medicin 1902.
1909 tog han examen i medicin,
och fick tjänst vid en psykiatrisk klinik i Heidelberg där Emil Kraepelin hade
verkat några år innan. Han tyckte att psykiatrins sätt att förhålla sig
till mentalsjukdomar var otillfredsställande, och han föresatte sig därför att
förbättra inställningen. 1913 fick han en temporär anställning vid Heidelbergs
universitet som lektor. Anställningen blev dock fast, och han återvände aldrig
till kliniken.
Vid fyrtio års ålder svängde
han om från psykiatrin till filosofin, i de fält han öppnat i sin
psykiatriska forskning. Han blev en berömd filosof, med högt anseende i
Tyskland och övriga Europa. 1948 flyttade han till Schweiz och fick en
professur vid universitetet i Basel. Han förblev aktiv inom filosofin till sin
död 1969.
Bidrag till psykiatrin
Hans missnöje med den utbredda
förståelsen av mentalsjukdomar gick så långt som att ifrågasätta både
kriterierna för diagnoserna och de kliniska metoderna för behandling. 1910
publicerade han en uppseendeväckande artikel där han ifrågasatte huruvida paranoia
var ett personlighetsdrag eller ett resultat av biologiska förändringar.
Artikeln lanserade inte någon ny idé, men däremot ett nytt förhållningssätt och
vetenskaplig metod. I Jaspers arbeten förekommer detaljerade
patientbeskrivningar med ingående biografiska uppgifter inklusive patienternas
egna beskrivningar av hur de uppfattade sina symptom. Detta har blivit känt som
biografisk metod, vilket de flesta psykiater idag använder.
Hans psykiatriska teorier samlade
han i Allgemeine Psychopathologie (1913), en två volymer lång
beskrivning av psykiatrin, som blivit en klassiker i vilken flera kriterier för
diagnoser skapas som ännu används. Av särskild betydelse var det att Jaspers
ansåg att symptom skulle diagnosiseras efter deras form och inte efter deras
innehåll.
Bidrag till filosofin och teologin
De flesta brukar hänföra Karl Theodor Jaspers
till existentialismen, vilket dels beror på att han lutar sig mot dess rötter
hos Nietzsche och Kierkegaard, dels på att individens frihet är ett genomgående
tema i hans verk. Han läste Kirkegaard under kriget: ”Kirkegaard har
jag att tacka för begreppet ’existens’, som från och med 1916 blev
riktningsgivande för mig då det gällde att förstå det som jag dittills oroligt
bemödat mig om”. Han bidrog till att öka intresset för österländsk
filosofi genom studier i buddhismen och myntade begreppet axialtid.
Bland hans efterföljare finns
filosoferna Paul Ricœur (hans student) och Hans-Georg Gadamer (hans
efterträdare som professor i Heidelberg).
Bibliografi (utgivet på svenska)
- 1947 – Den tyska skuldfrågan (Die Schuldfrage, 1946)
- 1963 – Introduktion till filosofin (Einführung in die Philosophie, 1950)
- Priser och utmärkelser
- 1947 – Goethepriset
- 1958 – Friedenspreis des Deutschen Buchhandels
- 1959 – Erasmuspriset
- Källor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar