Biografi
José Ortega y Gasset doktorerade
i Spanien, och begav sig sedan till Tyskland där han kom i kontakt med neokantianska
strömningar. När han återkom till Spanien 1909 utsågs han till professor i
psykologi, etik och logik vid Escuela Superior del Magisterio de Madrid, och
året därpå en professur i metafysik vid universitetet i Madrid där han
efterträdde Nicolás Salmerón.
Han var dessutom verksam som
skribent i El Sol i vilken han lät ge ut essäer som han senare samlade i
verken España invertebrada och La rebelión de las masas; den
senare gjorde honom internationellt berömd. Han grundade därefter Revista de
Occidente som publicerade verk och kommentarer om Oswald Spengler, Johan
Huizinga, Edmund Husserl, Georg Simmel, Jakob von Uexküll, Heinz Heimsoeth, Franz
Brentano, Hans Driesch, Ernst Müller, Alexander Pfänder och Bertrand Russell.
Därmed bidrog han aktivt till att föra den dåvarande västerländska filosofin
till Spanien.
Under spanska inbördeskriget var
han på grund av sitt stöd åt republikanerna tvungen att gå i landsflykt och
återvände först 1948.
Ortega y Gassett var en
förespråkare för en existentialism driven till ytterlighet av Martin Heidegger.
Filosofi
Ortega y Gassett avvisade Descartes
tes cogito ergo sum, "jag tänker alltså finns jag till", och
menade att det var på motsatt sätt: "Jag lever alltså tänker jag".
Han var mycket influerad av Nietzsche, och genom att lägga till drag av
icke-relativism, konstaterade han att absolut kunskap existerar såsom summan av
alla synvinklar för den som står i den positionen att han kan få överblick över
dem. Han myntade begreppet "razón vital", vital orsak,
eller livets orsak som dess grund; han menade att människan konstruerar mening
efter förmåga, och att en elit därför måste leda massan bort från masskulturen.
Razón vital förstod han även som en historisk orsak; människor har ingen natur,
menade Ortega y Gassett, utan bara historia. Eliten och vetenskapen borde
därför fokusera på dynamiska faktorer, vad som blir, i stället för
statiska faktorer, vad som är eller var.
Han beskrev massmänniskan som ett
fenomen som skall ha dykt upp under 1800- och 1900-talet, och enligt honom är
massmänniskan en typ som finns inom alla samhällsklasser. Skillnaden mot äldre
tider är att de under demokratins tidevarv så att säga har flutit upp till
ytan, medan de förr skulle ha accepterat sin oförmåga att gripa in i
angelägenheter som endast borde skötas av "kvalificerade
minoriteter". Massmänniskan beskriver Ortega y Gasset som en typ som bara
följer med vågorna och inte ålägger sig några perfektionistiska ideal och som
en typ som betraktar världen som given och därmed inte tar hänsyn till de
processer som formar världen. På så sätt bortser de till exempel från de
individuella ansträngningar som har krävts för alla teknologiska framsteg.
Ortega y Gasset efterlyser mera liberalism,
som han definierar som "den princip [...], enligt vilken den offentliga
auktoriteten, trots dess allmakt, begränsar sig själv och försöker, till och
med på sin egen bekostnad, att lämna rum inom staten [...] att leva för dem som
varken tänker eller känner som den, det vill säga den starkare parten –
majoriteten – gör".
Bibliografi i svensk översättning
- Massornas uppror (La rebelión de las masas) (översättning Alf Ahlberg, Natur & Kultur, 1934)
- Vår tids tema (El tema de nuestro tiempo) (översättning Karin Alin, Natur & Kultur, 1936)
- Det ryggradslösa Spanien: några historiska reflexioner (España invertebrada) (översättning Eva Alexanderson, Natur & Kultur, 1937)
- "Översättningens elände och härlighet" (översättning Anna-Lena Renqvist). I tidskriften Kritiker, nr 30 (2014), s. 9-27
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar