Verk
1924 disputerade Theodor Adorno
på en avhandling om Edmund Husserl. År 1931 fick han venia legendi och blev
privatdozent i filosofi vid Johann Wolfgang Goethe-universitet i Frankfurt am
Main, Tyskland, på en avhandling om Søren Kierkegaards estetik. Han fortsatte
sin bana vid Institut für Sozialforschung i Frankfurt under Max Horkheimers
ledning. Från år 1934 var han verksam i Oxford, år 1938 emigrerade han till
USA, först New York, där han var verksam som musikforskare, senare i Los
Angeles.
I Los Angeles författade han ett
berömt verk, Dialektik der Aufklärung (Upplysningens dialektik, 1947) i
samarbete med Max Horkheimer och sin fru Gretel Adorno (född Karplus). Den
beskriver människans förnekelse av naturen, till förmån för den samhälleliga
andra naturen.
Naturen (som också är
människans natur och ursprung) begränsar hennes frihet och har därför
bekämpats av människan. Människans vapen mot naturen är teknologi och hon
våldför sig på naturen med hjälp av den. Då människan är en del av naturen och
samtidigt bekämpar densamma så blir resultatet att människan bekämpar sig
själv. Den kamp mot naturen som skulle befria människan har i det moderna
industrialiserade samhället blivit orsak till allt större lidande. Den
teknologi som skulle befria människan från naturens tvång har i stället tvingat
in henne i ett samhällstvång genom att hon måste underordna sig
produktionsapparaten (förvärvsarbeta) och underkasta sig systemet
för lag och ordning. Adorno menade att den civiliserade människans syn på sig
själv är en förfalskning och med en förfalskad syn på sig själv kan man inte
leva ett riktigt liv.
Människan måste minnas sig själv
som natur. Att vara "civiliserad" innebär att förtrycka
sin natur; detta är hämtat från Sigmund Freud som menar att människan
förtrycker sin natur (detet) genom att kontrollera sina instinktiva (djuriska)
impulser. Denna kontroll består i särskilda tabun som kan variera olika
kulturer emellan men som får som resultat av ett 'jag' som ställer sig "utanför"
naturen. Då människan i sanning är del av naturen så innebär våldet mot naturen
våld emot mänskligheten själv. År 1950 återvände han till födelsestaden
Frankfurt för att tillträda en professur i filosofi.
Han var såväl influerad av som
kritisk mot både psykoanalys och västerländsk marxism.
Musikteori
Parallellt med att Theodor Adorno verkade
som filosof var han verksam som tonsättare och musikforskare. Inom det
senare området blev den polemiska skriften Philosophie der Neuen Musik (1949,
Den nya musikens filosofi) betydelsefull, men också mycket omdebatterad.
Han använde i mycket samma
kategorier och mönster som Max Horkheimer och han själv hade presenterat i Dialektik der Aufklärung
och överförde dessa på debatten om den moderna konstmusiken. Han framställde
Arnold Schönberg och Alban Berg (Theodor Adorno hade själv studerat komposition
för Allan Berg) och deras tolvtonsteknik som uttryck för det nya och
för en framstegsanda, medan han uttryckte klar distans till Igor Stravinskij
och dennes tillbakablickande, neoklassiska estetik. Som tonsättare fick Adorno
själv aldrig samma uppmärksamhet som inom sina andra verksamhetsfält; han
försökte sig bland annat på att skriva en opera Der Schatz des Indianer-Joe
efter Mark Twain.
Kampmusik
Theodor Adorno menade att så kallad
"kampmusik", gjorde det fruktansvärda och omänskliga i
världen till något som helt plötsligt var möjligt att konsumera, och dessutom
njuta av.
Bibliografi
Svenska översättningar
- Upplysningens dialektik: filosofiska fragment (Dialektik der Aufklärung) (tillsammans med Max Horkheimer) (översättning Lars Bjurman, Carl-Henning Wijkmark, Röda bokförlaget, 1981). Ny, rev. uppl.: Daidalos, 1997
- Minima Moralia: reflexioner ur det stympade livet (Minima moralia) (översättning Lars Bjurman, Arkiv förlag, 1986)
- Inledning till musiksociologin (Einleitung in die Musiksoziologie) (översättning Hartmut Apitzsch, Cavefors, 1976)
- Kritisk teori: en introduktion (Theodor W. Adorno [med flera], översättning Joachim Retzlaff m.fl., Daidalos, 1987)
- Egentlighetsjargongen: till den tyska ideologin (Jargon der Eigentlichkeit) (översättning Lars Bjurman, Symposion, 1996)
- Mahler: en musikalisk fysionomi (översättning Sven-Olov Wallenstein, Bokförlaget Faethon, 2019)
- Negativ dialektik (översättning Sven-Olov Wallenstein, Glänta Produktion, 2019)
- Estetisk teori (översättning Sven-Olov Wallenstein, Glänta Produktion, 2019)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar