Renässansen innebar att saker och ting som hade gällt under den grekiska och romerska antiken samt medeltiden förändrades, men den romersk-katolska kyrkan som nu pressades av reformerta gestalter som Martin Luther, Jean Calvin och Huldrych Zwingli, gjorde hårt motstånd mot nya tankar inom olika områden, det var inom medicinen där Andreas Vesalius gjorde upptäckter om människokroppen som omkullkastade de gängse föreställningarna som redan hade fastslagits av Klaudios Galenos, anatomiska fynd gav vid handen att Klaudios Galenos hade gjort sina anatomiska observationer på dissekerade apor, inte människor beroende på ett förbud mot öppnandet av människokroppen som utgick från tanken att människan var Guds förebild. Det var också en slags revolution i och med att det som Klaudios Galenos representerade var galet och fel.
Det andra stora var att Klaudios Ptolemaios idé om att Jorden var medelpunkten i universum kring vilken Solen rörde sig var i grunden fel, den kallas geocentrisk världsbild, det fanns tidiga belägg för att solsystemet var heliocentriskt, snarare än det som beskrevs av Klaudios Ptolemaios. Tidiga förespråkare i kronologisk ordning för en sådan världsbild var Yajnavalkya från Mithila, Herakleides från Pontos, Aristarchos från Samos, Martianus Capella, Aryabhata, Bhaskara, Nicolaus Copernicus, Giordano Bruno och Galileo Galilei.
Dessa omfattar ett tidsspann på runt 2000 år och det har inte varit någon fortlöpande process. I västerlandet började det röra på sig när försokratikern Filolaos väckte tanken på en centraleld. Nästa steg mot Aristarchos’ hypotes gick via Herakleides' grepp att låta Merkurius och Venus kretsa kring solen. Aristarchos blev antagligen den förste som beskrev en heliocentrisk världsbild.
Även detta ledde till att Giordano Bruno kom att brännas på bål - dock på grund av hans uttalanden om ett evigt universum. som enligt honom hade oändligt antal planeter befolkade av intelligenta varelser som rörde sig kring andra stjärnor i universum. En hypotes som i sig inte alls är konstig, men som uppenbart retade den katolska kyrkan, den är de facto bara före sin tid. Det och hermetismen av Trismegistus samt magisk filosofi och minneskonst, eller mnemonik som det hette fick Giordano Bruno på fall på grund av de omständigheter som ledde till åtal och avrättning.
Det gäller även Galileo Galilei, som var en hårsmån från samma öde på grund av den heliocentriska världsbilden, medan både Tycho Brahe och Nicolaus Copernicus kom undan. Det innebär att det dröjde in på 1600-talet innan den Katolska kyrkan övergav tanken på motstånd. Det man kom att tala om var den kopernikanska revolutionen!
Den moderna människan tittade fram i och med dessa framsteg, det handlar om Under renässansen började man ifrågasätta medeltidens auktoriteter (framför allt Aristoteles och kyrkans dogmer). Det skedde tre helt avgörande saker under denna period:
Humanismen och återupptäckten av antika texter: Man började läsa grekiska originaltexter och upptäckte att de gamla tänkarna inte alls var överens. Det väckte ett kritiskt tänkande.
Empirin gör entré: Tänkare som Francis Bacon förespråkade att kunskap om naturen måste byggas på observationer och experiment – inte enbart på logiskt resonerande från teologiska eller filosofiska principer.
Astronomins genombrott: Nicolaus Copernicus lade 1543 fram teorin om att jorden rör sig kring solen (den heliocentriska bilden). Detta var ett teoretiskt och filosofiskt utmanande steg, men metoden var fortfarande starkt kopplad till renässansens matematik och filosofi.
Det var först under 1600-talet som vetenskapen på allvar skapade en egen metod som skilde sig från filosofin.
Galileo Galilei visade i början av 1600-talet att naturens bok är "skriven på matematikens språk" och kombinerade mätningar med kontrollerade experiment.
Isaac Newton sammanfattade denna nya rörelse i slutet av 1600-talet. Hans verk byggde på matematiska bevis och observationer av gravitation och rörelse.
Även om tänkare som Newton och Galilei verkade strax efter den klassiska renässansen, kallade de sig fortfarande för "naturfilosofer". Men i praktiken var det då som metoderna blev så annorlunda att vetenskapen började stå på egna ben.
Kort sagt
Renässansen var den intellektuella frigörelsen och förberedelsen – man började ifrågasätta och observera.
1600-talet var genombrottet där den vetenskapliga metoden etablerades och tog steget ut ur filosofin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar