Medeltiden del 3

Det finns många filosofer och teleologer som var verksamma under medeltiden. Det var människor med en för sin tid gedigen utbildning, de blev oftast biskopar och ärkebiskopar och även kardinaler. Men även professorer vid de lärosäten som uppstod runt om i Europa under medeltiden. Iberiska halvön kontrollerades av muslimerna (711–1492) bortsett från några riken i norr som var krista. det var de nordliga kristna rikena som sedan återerövrade Iberiska halvön under det som kallas reconquistan. Det var under den arabiska eran som filosofer som Averroës och Maimonides verkade och influerade det katolska Europa.

I öster bestod det bysantinska riket (330-1453). Konstantinopels fall för osmanska riket innebär slutet för Bysantinska riket. Det innebar till viss del att det kom filosofiska texter skrivna av Platon och Aristoteles, som kunde översättas till latin. En stor del kom att återges av araberna som själva hade influerats av både Platon och Aristoteles. Detta trots att den östromerske kejsaren Justianus hade stängt Platons Akademi liksom Aristoteles Lyceum. Det är med andra ord araberna som bidrar till att både Platon och Aristoteles behåller sin popularitet i västvärlden.

Det som sker är att den katolska kyrkan tar upp en hel del idéer, vilket dominikanorden gjorde fast den mer anslöt sig till de aristoteliska tankarna, medan franciskanerna var mer platoniskt inriktade. Det och mycket annat spelade en roll, dels för skolastiken och dels för det som kom att handla om universaliestriderna, vilka var diskussioner om hur verkligheten skulle uppfattas; om det handlade om mentala bilder formade av språket osv.

Den aristoteliska ståndpunkten

Enligt den aristoteliska ståndpunkten, som ligger nära Aristoteles filosofi, finns universalierna i tingens form (universalia in rebus) och för att nå kunskap om allmänbegreppen skall man genom absorption av tingens väsen upplyfta denna till en abstraktion. Universalierna är inte människans uppfinning, men det är genom att skaffa kunskap som allmänbegreppen uppstår i människans medvetande. Allmänbegreppen existerar inte före tingen, och tingen existerar inte genom en emanation från universalierna. Säker kunskap, för såväl filosofer som teologer, fås alltså genom att människan producerar abstraktioner av den materiella världen. Dessa abstraktioner saknar verklig existens bortom medvetandena annat än som universella former.

Den konceptualistiska ståndpunkten

Den konceptualistiska ståndpunkten menar att formerna inte finns färdiga i tingen, men att människan har en intellektuell förmåga att genom abstraktion skapa begrepp, koncept, i medvetandet. Dessa abstraktioner handlar alltså om att skapa begrepp enligt en strukturell ordning i medvetandet. Abstraktionerna innebär att allmänbegrepp som människa, godhet och liv inte har någon egen existens, utan bara är begrepp som bygger på likheter mellan de enskilda tingen. Inom matematikens filosofi kallas ståndpunkten intuitionism.

Den nominalistiska ståndpunkten

Enligt den nominalistiska ståndpunkten finns inte universalierna. När man talar om de abstraherade termerna, som "skönhet", "människa" och "rättvisa", är det bara läten, latin flatus vocis (ordagrant "röstens andetag"), man åstadkommer. De som uttalar sådana ord producerar alltså bara ljud utan verkligt innehåll. Nominalisten Roscelin av Compiègne, teolog under skolastiken, menade att universalierna enbart är universella ord som inte besitter någon verklighet. En särskild, men spridd, "moderat nominalism" intog Francisco Suárez; en annan framstående företrädare är William av Ockham. Nominalismen motsvarar formalism inom matematikens filosofi.

Det ledde till en mängd olika skrifter liksom averroismen efter filosofen Averroës som kom att leda till en del bråk som bland annat ledde till att Boëthius de Dacia fick lämna Paris. Det var allt annat än dystert och mörkt under medeltiden.

Men vi ska inte lämna den eftersom vi ska titta närmare på Moses Maimonides från Córdoba, William av Ockham och en del andra medeltida filosofer av intresse. Sedan finns det fler, men man får lov att göra ett urval.