Renässansens filosofi

Handlar om en epok i den västerländska filosofins historia som börjar med medeltidens slut. Denna epok övergår sedan i upplysningstiden. Eftersom uppbrottet till upplysningstiden är svårbestämd, räknas vanligen 1600-talets filosofi som en separat period.

Renässansen präglas av humanism, naturrättens och naturlagens separation från Guds lag, medeltidens auktoritetstro byts ut till förnuftstro och att en tydligare skiljelinje upprättas mellan filosofi och teologi. Förhållningssättet till religion tar sig mera mystiska och individuella uttryck, i kontrast till skolastikens kollektiva religionsuppfattning.

Inom den politiska filosofin upprättar man sekulära teorier, Gud ersätts med “statsnyttan” ersätter “Guds vilja” och predestination som legitimering av staten. Samtidigt sker också ett nationellt uppvaknande. Människans fria vilja å ena sidan, och kravet på människans tankefrihet å andra sidan, upptar den filosofiska diskursen.

Revolution i vetenskapen

Vad som betecknar renässansen är återfödelsen av den antika kulturen och filosofin. Under renässansen kom den stora brytningen med den antik-kristna kunskapssynen och man började bygga upp en “ny vetenskap byggd på observationer, orsaksförklaringar, och matematik” . Konst och teknologi utvecklades av bland andra Leonardo da Vinci.

Francis Bacon – var en vetenskapens härold och en förelöpare till den brittiska empirismen. Francis Bacon var en av de första som tydligt såg behovet av vetenskaplig metod för vetenskaplig framväxt och dessutom de frukter i form av teknologi vetenskapen kunde ge om man gjorde satsning på vetenskaplig framväxt. Man kan säga att Francis Bacon var den förste som aktivt arbetade med vetenskapsteori. Tyvärr var Francis Bacon en dålig vetenskapsman – trots sina bidrag till vetenskapsteorin. Galileo Galilei – både praktiker och teoretiker inom vetenskapen. Dennes fokus på experiment och tester i verkligheten gjorde honom närmare oss än vad Francis Bacons metodlära gjorde på många sätt.

Astronomin utvecklades starkt av Nicolaus Copernicus och Giordano Bruno. I stället för att ha människan och jorden som självklart centrum visade det sig att den heliocentriska världsbilden med solen i centrum var den rätta i motsats till den ptolemaiska världsbilden. Galileo Galilei sattes i fängelse på order av inkvisitionen, Giordano Bruno brändes levande på bål. Nicolaus Copernicus, liksom Tycho Brahe, klarade sig från inkvisitionens klor. Det bottnade i Kyrkans ovilja att se verkligheten när det gällde fakta.

Andreas Vesalius, anatomins fader. Under renässansen ändrade han synen på kroppen genom att själv skära i döda kroppar och visa att gamla grekiska läror ofta hade fel. År 1543 gav han ut boken De humani corporis fabrica med exakta bilder av kroppens delar. Det visade på att Klaudios Galenos hade dissekerat apor, vars anatomi skiljer sig från människan.

Revolution i samhälle och samhällsteori

Politisk filosofi och teologi påverkades av renässansen. Inom teologin kom det att leda till reformationen och den katolska motreformationen. I samhället förändrades styrelseskicket, vilket ledde till revolutioner som till exempel den franska revolutionen. Samma anda som fick vetenskapsmän att lämna studiet av auktoriteter och i stället studera naturen genom experiment, fick teologer att studera Bibeln på hebreiska och grekiska, filosoferna fick läsa de klassiska filosoferna. Gemensamt ifrågasatte de den Kyrka och det samhälle som traditionen och prövade med hjälp av förnuftet vad som var sunt och värt att behålla.

Erasmus av Rotterdam uppmuntrade till läsning av Bibeln på; de språken är hebreiska, arameiska och grekiska, år 1516 utgav Erasmus av Rotterdam en grekisk utgåva av Nya Testamentet. Läsningen av de tre grundspråken blev viktiga för reformationen, när man själv kunde läsa de Heliga texterna, kunde man själv besluta om man skulle leva efter dem utan att vara beroende av traditionens tolkning. Hade kunnat resultera i att barnet åkte ut med badvattnet. Det gjorde det inte. I Sverige är Martin Luther kanske den mest kände reformatorn genom Gustav Vasas försorg, men i många länder på kontinenten gäller den protestantiske reformatorn Jean Calvin, som fick större betydelse, men även Huldrych Zwingli är kanske den mer extreme reformatorn vilket tydligare illustrerar tidsandan. han avfärdade användandet av bilder och musik i gudstjänsterna och Jesu närvaro i nattvarden. Han avskaffade dessutom altare och mässkläder och införde gudstjänster som enbart bestod av predikan och bön. All yttre kyrkoputs ogillades, och kyrkorummet skulle vara helt odekorerat. I stället för transsubstantiationsläran hos den katolska kyrkan såg Huldrych Zwingli nattvarden enbart som en minneshögtid. Reformatorerna förde så bort från traditionens dekorationer och komplikationer i kyrkorum och teologi och mot studier av grundtexterna och en direkt relation till den Gud de trodde på.

Här finns det som pekar i bestämd riktning mot det som kallas tidigmoderna tiden är en historisk epok i Europa som sträcker sig från cirka år 1500 till år 1800 (medeltidens slut till den franska revolutionen). Den präglas av stora upptäcktsresor, reformationen, vetenskaplig utveckling och starka kungar. Då inträder upplysningstiden; vilket öppnar nya möjligheter för människan.

Men nu ska vi fokusera på renässansen, en epok som är viktig för människan i många avseenden.