Bonaventura

Bonaventura (Giovanni Fidanza di Bonaventura), född cirka 1217/1221 i Bagnoregio i närheten av Viterbo, död 15 juli 1274 under Andra Lyonkonciliet, franciskanmunk, kardinal, teolog, filosof, sedermera erkänd av Katolska kyrkan som kyrkolärare och helgon. Han var en av de stora skolastikerna, om än inte så påverkad av Aristoteles som Thomas av Aquino och Albertus Magnus.

Biografi

Bonaventura, på spanska: Juan de Fidanza, San Buenaventura, även känd som Sankt Bonaventura. Han föddes omkring 1220 i Bagnoregio i Kyrkostaten. Han inträdde troligen i franciskanerorden, troligen 1238. Han gjorde sig snart genom sin glödande iver i såväl studier som i religiöst asketiska strävanden. Omkring år 1242 sändes han till Paris, där studerade han flera år, under sin ordens mest berömde lärare, Alexander Halesius. Han blev utnämnd år 1257 till franciskanordens general.

Det var en kritisk tid för franciskanerorden, som blev uppriven av konflikter mellan en mildare- och en strängare riktning angående budet om den frivilliga fattigdomen. Vad Bonaventura gjorde? Han intog en medlande ställning och vann genom det kraftiga sätt, varpå denne ingrep mot ytterligheter på båda hållen, därmed fick han stort kyrkligt anseende och inflytande. År 1273 blev han utnämnd till kardinal och biskop av Albano. Följande år, det vill säga 1274, deltog han på påvligt uppdrag i det grekisk-romerska unionskonsiliet i Lyon och höll där ett verkningsfullt tal, men han avled samma år.

Bonaventura är till sin person, liksom många andra av medeltidens förnämsta teleologer, ett bevis på hur långt från sanningen det är att påstå att skolastiken och mystiken skulle utgöra varandras uteslutande motsatser. Sällan har de dock varit så förenade som hos honom. Just häri, mera än i någon större originalitet eller systematisk kraft, ligger hans teologiska betydelse. Av det skolastiska systemet har han i Centiloquium och Breviloquium givit två värdefulla sammanfattningar, och på mystikens metoder ha särskilt hans skrifter Itinerarius mentis ad Deum och Soliloquium varit av stort inflytande.

Bonaventura helgonförklarades år 1482.

Teologi och filosofi

Det Bonaventura gjorde var att ta avstånd från Platons idélära, men han utgick från densamma i sin åskådning; Bonaventura var starkt influerad av aristoteliska tankegångar. Till skillnad från Platon menade han att värdena kom från Gud, och att idéerna var inlärda. Naturen såg Bonaventura som en återspegling av Gud, men som hans fullkomlighet i olika grad kunde manifesteras i; människans uppdrag var att dechiffrera naturen för att därigenom förstå Guds mening.

Att människan var en avbild av Gud tolkade inte Bonaventura som om avbilden var en fysisk eller visuell sådan, utan det var i själen som likheten fanns. Det är via tron och nåden som människan borde söka moral och kunskap för att förstå syndafallet, och på det viset närma sig Gud.

Bonaventura hade ett uttalat känslomässigt och mystiskt drag i sin åskådning, där han var under påverkan av Augustinus av Hippo och dennes illuminationsteori. Vidare menade Bonaventura att vandringen mot Gud började med det medfödda förnuftet, och att dess fullkomlighet skedde i kraft av Guds ljus, i bönen. Dess högsta form var den mystiska upplevelsen av insikt i Guds väsen. I detta anslöt han sig till Franciscus av Assisi och Plotinos.

För Bonaventura var teologin filosofins avslutning. Enligt Bonaventura kan människan inte förstå tingen om hon inte ser dem som exemplar av Gud, och med Guds hjälp förstår att värdera dem rätt.