Upplysningstiden

Upplysningen övergår i det som sedan kallas för romantiken, vilket är under 1800-talet. Det hänger samman med en rad olika idéer som är nya för västerlandet, Arthur Schopenhauer tog intryck från del Mahāyānabuddhismen och Upaniṣaderna, vilka han läste. Det visar på ett intresse för asiatisk filosofisk tanke. Vilket också kom till uttryck i Arthur Schopenhauers pessimistiska tänkande. Det kom att influera Friedrich Nietzsche. En annan stor tänkare var Søren Kierkegaard som kom att få enormt inflytande genom sin filosofi och en variation av existentialism liksom Friedrich Nietzsche och Arthur Schopenhauer uttryckte. Tankar som fick spridning långt efter deras frånfälle. Efter romantiken kom realismen (ca 1830–1890): Vardagliga händelser, samhällsproblem, industriella revolutionen och vanliga människors liv stod i centrum. Naturalismen (ca 1870–1900): En vidareutveckling och mer extrem form av realism, starkt påverkad av vetenskap och Charles Darwins teorier, som hade att göra med evolutionen. Människans öde sågs som format av arv och miljö. Symbolismen och nyromantiken (slutet av 1800-talet): Mot slutet av århundradet uppstod i sin tur en motreaktion mot realismens kalla vetenskaplighet, vilket ledde tillbaka till ett mer stämningsfullt och subjektivt skapande. Under den tiden fanns även Georg Wilhelm Friedrich Hegel, Karl Marx som tillsammans med Friedrich Engels skapade socialismen.