Farabi (arabiska al-Farabi), Abu Nasr Muhammed bin Muhammed bin Tarchan, även Alpharabus eller Alfarabi, född omkring 872, död 950, var en Persisk filosof och vetenskapsman.
Historikerna tvistar om hans härkomst; möjligen föddes han i det dåvarande Otrar, även känt som Farab. År 901 påbörjade han sina högre studier i Bagdad och senare i Aleppo.
Al-Farabi skrev ett utförligt verk som kommenterar det som skulle ha varit ett av Aristoteles verk. Senare uppdagades det att det rörde sig om ett nyplatoniskt verk. Nyplatoniska verk tillskrevs ofta Aristoteles då de översattes till arabiska under den här tiden.
Al Farabi banade väg för Ibn-Sina (Avicenna) som föddes 30 år efter Al Farabis död. En kommentar av Aristoteles metafysiken skriven av Al Farabi skulle komma att ge Ibn-Sina en ledtråd in i Aristoteles värld. Al Farabi såg religionen som en slags symbolisk sanning. Han trodde inte på ödet, något som annars var en grundläggande tanke i den muslimska värld han tillhörde. Han anses ha varit tänkaren som skilt på logos i två olika grupper; idén och beviset.
Eftermäle
Al Farabis namn kan ha givit upphov till det portugisiska ordet 'alfarrábio' som betyder gammal tråkig eller tjock bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar